Social- och hälsovårdsservicen inom områdena Egentliga Finland, Satakunta och Vasa är splittrad. Det splittrade servicesystemet försämrar klienternas möjligheter att få den service de behöver i rätt tid och i tillräckligt god tid. Det här framgår av de utvärderingar av Institutet för hälsa och välfärd (THL) som publiceras idag.

Social- och hälsovårdsservicen inom områdena Egentliga Finland, Satakunta och Vasa är splittrad. Splittringen försvårar koordineringen av servicehelheter och -kedjor samt samordningen av service på bas- och specialistnivå. Det splittrade servicesystemet försämrar klienternas möjligheter att få den service de behöver i rätt tid och i tillräckligt god tid.

Det här framgår av de utvärderingar av Institutet för hälsa och välfärd (THL) som publiceras idag, vilka gäller tillhandahållande av social- och hälsovårdsservice år 2019 inom tre av Åbo universitetssjukhus sjukvårdsdistrikt.

Inom västkustdistrikten finns det dock en stark vilja att förstärka social- och hälsovårdsservicen och dess verksamhet som en helhet, vilket minskar kostnadsökningen med tiden. De konkreta åtgärderna har kommit längst inom Vasa distrikt, där Österbottens välfärdssamkommun håller på att bildas.

Av de 58 kommunerna inom Åbo universitetssjukhus sjukvårdsdistrikt uppvisade 46 kommuners resultat ett underskott under redovisningsperioden 2019. De största bygginvesteringarna i västkustdistrikten sker inom den specialiserade sjukvården.

På västkusten har tillgången till basservice huvudsakligen förstärkts på initiativ av de kommuner och samkommuner som tillhandahåller basservice och inte i samarbete med den specialiserade sjukvården. Basservicen har kompletterats med elektroniska tjänster för uträttande av ärenden och olika multiprofessionella team.

Skiljemurarna mellan de olika serviceproducenterna verkar försvåra basservicens funktion som helhet. Styrningen av serviceproduktionen som helhet är också svår, eftersom distriktens informationssystemsmiljöer är oenhetliga och kommunikationen haltar när klienten förflyttar sig från en tjänst till en annan.

”Samordningen av bas- och specialsjukvårdstjänster är en avgörande fråga för en klient som är i behov av flera olika slags tjänster”, betonar THL:s utvärderingschef Hannele Ridanpää. ”Om man lyckas i samordningen kan klienten snabbt få den hjälp som hen behöver inom basservicen, och därmed eventuellt undvika remisser och köande till specialsjukvården.”

Om de förebyggande tjänsterna eller tjänsterna i ett tidigt skede inte kan möta det ökade behovet kommer det enligt Ridanpää att öka behovet av korrigerande, ofta dyrare specialiserade tjänster. ”När den specialiserade sjukvården är överbelastad blir den ibland tvungen att ganska snabbt skicka tillbaka klienterna till basservicen som ofta saknar specialistkompetens. Då finns det en risk att klienten antingen faller utanför servicen helt och hållet, eller bollas fram och tillbaka mellan olika tjänster.”

Bristfällig bashälsovårdsservice för äldre ser ut att leda till förlängda vårdperioder inom den specialiserade sjukvården, vilket delvis är oändamålsenligt.

Likväl kan den stora sjukfrånvaron på grund av mentala problem bland personer i arbetsför ålder eller den ökade psykiatriska institutionsvården bland unga vuxna avslöja bristfälliga tjänster inom mentalvården på basnivå inom Vasa sjukvårdsdistrikt. Tillgången till psykosocialt stöd för barn, unga och familjer varierade bland olika serviceproducenter.

I Egentliga Finland och Satakunta var 2/3 av klienterna tvungna att vänta i medeltal drygt en vecka på att få tid till en hälsocentralsläkares icke brådskande mottagning.

Coronaepidemin har ökat dialogen mellan bashälsovården och den specialiserade hälsovården.

THL utvärderar på uppdrag av social och hälsovårdsministeriet årligen tillhandahållande av social- och hälsovårdsservicen. På hösten utvärderas föregående års service inom distrikten. Den här hösten fokuserar bedömningen på utvecklingsobjekt som observerats i tidigare års utvärderingar, som t.ex. mentalvårdsservice och service för äldre personer.